Sandbacka:s historia

Namnet Sandbacka har sitt ursprung i att hela området ligger på en sandås, med träskmark på båda sidor. Åsen sträcker sig ut mot Högbo och geologin är den naturliga förklaringen till den långsträckta utbredningen av bebyggelsen.

Redan i början av seklet var Sandbacka ett småföretagarcentrum. Intill Kanalen sålde bönderna sina varor och på södersidan om Högbovägen växte en lång rad små företag och handelsplatser upp, medan bostäderna bredde ut sig på andra sidan vägen, över Klangberget. 100 år senare är Sandbacka Park den moderna handelsplatsen, där entreprenörer säljer sin kunskap och utnyttjar den senaste tekniken.

Området omkring Sandbacka Park har alltid spelat en viktig roll för Sandviken. Strax intill Myrmalmsvägen, några stenkast från Sandbacka Park finns lämningar efter en 1000 år gammal järnugn, dit man forslade just myrmalm från Bredmossen – långt före Bessemer, Sandvik och allt det andra som vi normalt förknippar med Sandvikens historia.

Vid sekelskiftet var Sandbacka och dess omgivningar bebyggt sparsamt med torpliknande småhus och en och annan bondgård. Sandviken växte sakta men säkert i takt med att Sandvik ökade produktionen och behövde mer folk. Staden började så smått breda ut sig över området som i dag heter Klangberget.

Vid den här tiden kallades området mellan Kanalen och dagens Sandbacka för Smörhålet, eller ”Smörhölet” som gamla Sandvikenbor uttrycker det. Namnet kom sig av att Backabönderna forslade sina varor med båt via Jädraån och Kanalen och lade till vid Smörhålet. Platsen var helt enkelt dåtidens Ica Kvantum – ehuru en aning enklare sorterad.

Nya tider var emellertid i raskt antågande och även i Sandviken gjorde arbetarrörelsen sent om sider sitt intåg. Snart skulle området strax sydväst om dagens Sandbacka Park spela en viktig roll och bli ett centrum för den nya tidens politiska strömningar.

Folkets Park tillkomst var en nödvändighet för dåtidens arbetare, som behövde någonstans att ha sina möten. På Sandviks område var det förbjudet, liksom i resten av Sandviken eftersom ingen ville stöta sig med bolaget. En av de viktigaste fristäderna var cafe’ Linnea, som låg där Galaxen finns i dag och som ägdes av Asta och Axel Galon. Axel hade tidigare fått sparken från Sandvik och var därför inte särskilt rädd för att upplåta sina lokaler till den ”diskussionsklubb” där han var verksam.

Galon var för övrigt också en av huvudmännen i bildandet av mjölkföreningen Ceres, som i början av 1900-talet anlade kiosker för jordbruksprodukter över hela Sandviken, även inne på Sandviks område. Den verksamheten kom så småningom att ersätta kommersen i Smörhålet. På 1930-talet uppgick Ceres i Konsum.

Men Galons cafe’ förslog inte långt för de gitationsmöten som var förestående. Ett sätt att lösa problemet var att köpa ett område, vilket blev Pinnhagen. Ett år senare, 1903, köptes även den intilliggande egendomen av åkaren August Andersson. Augusts egendom utgjordes framför allt av ett litet hus med två rum – som därmed blev Sandvikens första Folkets hus. Fast byggnaden kallades allmänt för ”Ladan”. Premiärmötet genomfördes 21 februari 1904. Då hade man också utrustat parken med scenbyggnader som återanvänts från Gävleutställningen 1901. Alltsammans förvaltades och drevs av Sandvikens Byggnadsförening, där medlemmarna hade möjlighet att teckna ägarandelar. 

Folkets Park hade sin glansperiod hela första halvan av 1900-talet, först som centrum för den politiska rörelsen och därefter som nöjespark. På 1950-talet ansågs parken vara en av landets vackraste. När sedan bilen gjorde intåg i vanligt folks liv tappade parken mycket av sin betydelse för Sandvikenborna – som ville åka längre bort på dans. Och redan vid den här tiden – på 1960-talet – började man få klart för sig att en ny genomfart från Gävle och västerut var nödvändig. Bara ett drygt decennium senare raderades såväl Folkets Park, Sandbacka norra skola, Brednäsparken och Pustebrinken ut från kartan när nya Riksväg 80 byggdes.

Men låt oss backa några decennier – och ta oss lite närmare Sandbacka Park igen.

1917 fattade riksdagen ett beslut som förbjöd svinhållning i tätbebyggt område. Fram till dess fanns grisar i snart sagt varje gård, i uthus och i bostadsområden. ”Husgrisen” var i högsta grad en realitet. Samtidigt var det svåra tider, med världskrig och inte särskilt feta arbetarlöner. Människor behövde helt enkelt det extra tillskott som en husgris gav. Så när lagen förbjöd grishållning i de flesta av Sandvikens hushåll ordnade Sandvik AB en särskild anläggning – grisstallarna – just i Smörhålet, nära den västra delen av dagens Sandbacka Park. Här kunde människor hyra in sin husgris för en billig penning och bolaget ordnade med halmen.

Vid den här tiden startade också en omvälvande utveckling av området öster om Sandbacka Park, området från Gävlevägen och norrut, samt öster om Högbovägen.

Sandvik ville komma ifrån ansvaret för bostäder och bildade Sandvikens Egnahems AB som hjälpte arbetarna med ritningar och finansiering av egna hus, oftast 1,5-planshus som innebar en möjlighet för husägaren att hyra ut övervåningen. Det uppmuntrades också av företaget, eftersom man därmed slog två flugor i en smäll och skapade bostad åt två familjer.

Det hela rullade på i flera decennier och Soldaten Klangs numera rivna torp fick ge vika för den nya bebyggelsen, men gav å andra sidan namn åt både Soldatvägen och Klangberget. I öster begränsas villaområdet av Mossvägen, vars namn också skvallrar om orsaken till varför bebyggelsen slutar där.

Mitt emot Sandbacka Park anlades på 1940-talet ett pensionärshem. Där låg tidigare Brednästorpet, som beboddes av två syskon som allmänt gick under namnen Långfaster och Brednäsgubben. Och lite synd var det allt att stället revs, för deras hus var omtalat för det sätt som det byggts och byggts till med åren. I dag hade det naturligtvis varit K-märkt i kubik, om det vore möjligt.

Öster om Högbovägen växte alltså den nya arbetarklassens bostäder fram. Väster om vägen växte småföretag och handelsföretag upp. Bolaget Swing övertog till exempel en tidigare konfektionsfabrik som hade gått i konkurs. När det blev Swings tur att kasta in handduken 1960 såldes maskinerna till Indien. En lång rad företag har levt sina liv väster om Högbovägen – och en del lever fortfarande. Några av dem är byggföretaget Söderman & Söner, bilfirmor, Sandvikens Tryckeri, grossistföretag och Sandvikens Möblerings AB.

Sandbacka Park kan i hög grad sägas vara en naturlig utveckling av den process som började praktiskt taget på samma ställe för mer än 100 år sedan – ja, till och med 1000 år sedan om man räknar in järntillverkningen.

Småföretagandet och försäljningen av familjejordbrukets produkter har ersatts av en modern variant där produkterna är kunskap och tjänster. Det faller helt in mönstret där jordbrukssamhället gått via industrisamhället vidare till kunskaps- och tjänstesamhället. Marknaden har flyttat inomhus och varan lämnas över från ett kontor, en utbildningslokal eller ett sammanträdesrum.

Konceptet är nytt. Men principen är gammal och väl beprövad.
Cementfabrik 1910, Sandbacka, Sandviken, Gävleborg
Där Sandbacka Park ligger idag startades omkring 1910 en Cementfabrik. En given råvaruleverantör för Sandviksborna. 1978 lades cementfabriken ner.

Timmerforsling med båt i Jädraån, Sandviken, Gävleborg
Backabönderna forslade sina varor med båt via Jädraån och Kanalen och sålde sin produktion i smörhålet. Dåtidens snabbköp.

Folkets Park 1950, Sandviken, Gävleborg
Folkets park hade sin glansperiod hela första halvan av 1900-talet, först som centrum för den politiska rörelsen och därefter som nöjespark. På 1950-talet ansågs parken vara Sveriges vackraste.

Galans café, Sandviken, Gävleborg
Galons café.

Sandbacka Norra Skola, Sandviken, Gävleborg
Sandbacka norra skola.

Svinstallarna 1917 vid Sandbacka Park, Sandviken, Gävleborg
När riksdagen 1917 fattade ett beslut som förbjöd svinhållning i tättbebyggt område ordnade Sandvik AB en särskild anläggning – svinstallarna låg nära den västra delen av dagens Sandbacka Park.

Klangstugan på Klangberget nära Sandbacka Park, Sandviken, Gävleborg
Den första gården på Klangberget hette Klangstugan och stadsdelen fick sitt namn efter denna stuga. På bilden ses ”Klang-Mor”.

Brednäshemmet, pensionärshem 1940-talet, Sandviken, Gävleborg
På 1940-talet revs Brednästorpet och gav plats för två pensionärshem varav ett heter Brednäshemmet.

Industriområde nära Sandbacka Park, Sandviken, Gävleborg
Från vägen och västerut skapade en form av industriområde med en brokig och föränderlig skara företag. En del levde något decennium och några lever än.

Sandbacka Science Park, Sandviken, Gävleborg